” Varför sitter du här och gråter?”

Publiceringsdatum: 9 februari, 2018

Linus Thörnblad är friidrottaren som efter endast 2,5års träning kvalade in på topp 10-listan över världens bästa juniorer. På NMW pratar han om utmattningsdepression och psykisk ohälsa. 

Som ung, lovande höjdhoppare förväntades Linus alltid att prestera på topp och han tränade oavsett om han var sjuk eller skadad.  2009 var han ute och joggade och ramlade ihop efter att han fått en känsla av en kniv i ryggen.  Efter det eskalerade smärtan och röntgen visade på frakturer i bäckenet. Trots det fortsatte han sin träning och ignorerade alla varningssignaler.

– Jag tänkte bara på mitt mål och inget annat. Jag skulle till VM till vilket pris som helst. Jag valde smärtstillande och träning istället för ett socialt liv, säger Linus Thörnblad.

Där slutade han på en fjärdeplats och efter tävlingen kommer han på sig själv med att sitta under läktaren och gråta. Något han aldrig tidigare gjort i idrottssammanhang.

– ”Varför sitter du här och gråter” var det första jag tänkte. Men det var som att någon hällt en hink kallt vatten över mig, säger Linus Thörnblad.

Efter det sov han för det mesta och kände sig sjuk och hängig.

– Jag ville så gärna träna och tävla men det gick inte. Jag fick hög puls, sämre syn och kunde inte jogga. Men läkarna hittade inte något fysiskt fel på mig, säger Linus Thörnblad.

Diagnosen blev till slut psykisk och fysisk utmattning. När det blev tid för vila och återhämtning blev allt svart.

– Jag sov 20 timmar per dygn och ställde klockan för att äta. Det tog 3 timmar att ta på sig byxorna, säger Linus Thörnblad.

Det fanns inget annat val än att sluta med det han älskade att göra allra mest. Linus valde att bli offentlig när han bestämde sig för att avsluta sin karriär.

–  Jag fick en helt annan respons än jag hade trott att jag skulle få. Många människor var stöttande och kände igen sig. Men inte många pratar öppet om sin psykisk ohälsa, säger Linus Thörnblad.

Efter det kom förfrågan om att börja föreläsa om sin upplevelse.

–  Det är ett sätt att sprida budskap, ta bort tabun och bryta förutfattade meningar om psykisk ohälsa. Lyfta vad det egentligen innebär. Och lära sig att acceptera det, säger Linus Thörnblad.

– Man måste våga fråga om hjälp och våga ta emot hjälp. Men också att våga fråga hur någon mår på riktigt, avslutar Linus Thörnblad med.