För tionde året i rad delas Eric Forsgrens dokumentärfilmspris ut under dokumentärfilmsdagen i Studio Acusticum. Årets pristagare är Maud Nycander.

– Det känns naturligtvis fantastiskt att vinna, säger Maud Nycander.

Hon berättar att vinsten har två roliga aspekter.

– Det är en väldigt stor ära och det är dessutom mycket pengar, vilket ju är helt underbart.

Priset har delats ut sedan 2008 då Eric Forsgren avsatte en miljon kronor till ett pris för framstående dokumentärfilmare. Med sin prissumma på 100 000 kronor är priset ett av de största i Sverige. Maud Nycander är den tionde och sista pristagaren och vinner årets pris för sina samlade verk. Bland annat står hon bakom filmer som Palme, Nunnan, Vägens ände och Citizen Schein.

– Det roligaste med att göra dokumentärfilm är att man får komma in i andra världar som man annars inte känt till. Jag har till exempel gjort film inifrån en sluten avdelning inom psykiatrin. Och att få vara där som en betraktare och berätta en historia från ett sånt område är otroligt roligt. Att hitta historierna är som att gå på skattjakt, säger Maud Nycander.

Hon anser att dokumentärfilmen idag går att jämställa med den klassiska romanen eftersom den tillåter tittaren att komma nära andra människor på ett sätt som bara böcker tidigare kunnat.

– Idag har dokumentären en slags fördjupande funktion där den låter tittaren eller lyssnaren att komma under huden hos en annan människa. Dessutom är dokumentärer ett bekvämt och lustfyllt sätt att ta del av andra människors berättelser och historier.

I framtiden tror Maud Nycander att dokumentären kommer att få en ännu viktigare roll.

– Idag är mycket så ytligt och då längtar man efter något som är mer fördjupande. Vi lever i ett snabbt informationsflöde med ett behov av att reflektera och stanna upp. Och det behovet tror jag att dokumentärfilmen kan fylla.